Patientsäkerhet kräver god kommunikation
När man jobbar med barn får man ofta direkt återkoppling om vad som är bra och kanske ännu mer när det inte är bra. Tag röntgen till exempel, den upplevs av många som obehaglig. Man kan fundera mycket över röntgen. Mig veterligen har munnen en rundad form även på insidan, ändå har filmerna alltid varit fyrkantiga. Varför? Kanske var normen för en bild den fyrkantiga tavlan i konsten. Kanske bedömde man att formatet var lätthanterligt. Men var det smart? När man gått över till digital teknik är sensorer och bildplattor fortfarande fyrkantiga, tyvärr ännu hårdare och mer otympliga för vissa patienter. Någonstans på vägen glömde man att fundera på om form och utsträckning var optimala. Teknisk prestanda var prio ett. Kanske glömde man kommunikation med behandlare och patienter?
Patientsäkerhet står ständigt i fokus, nu senast i samband med den femte nationella patientsäkerhetskonferensen där temat var »Bättre kommunikation kan stoppa vårdskador!«. Alltså kommunikation återigen. Överföring av information sker på alla nivåer inom vården. Mellan behandlare och patient, vid överlämnande av information till annan personal, vid remiss och så vidare. Men den sker också inom organisationen; beslut fattas i ledningen eller på politisk nivå och ska sedan föras ut i verksamheten till dem som möter patienten. Omvänt ska behandlare uppmärksamma fel och brister och föra information om detta vidare i form av avvikelserapportering och så småningom lex Maria. Det är ett komplext system. Men det är just här grunden läggs för kvalitet och patientsäker vård.
Det är mycket av »mänsklig faktor« och teknik i tandvården. Det kan alltid ske misstag i tandvården som leder till en skada. Efter en vårdskada är det främst två saker som är viktiga. Först av allt hur vi tar hand om patienten som har rätt till information om vad som hänt. Som behandlare bör man ha civilkurage att förutom information också beklaga skadan och be om ursäkt. Därefter är det naturligt att hjälpa patienten, att försöka återställa, vid behov remittera, lösa ekonomiska frågor et cetera. Den andra viktiga aspekten handlar om hur vi lär av det vi gör. Misstag ska helst inte upprepas och för detta är avvikelserapportering och lex Maria grundförutsättningar. Men vi kan inte stanna där; informationen måste samlas och spridas. Det räcker inte med att man lär i sin egen verksamhet, vi måste bli bättre på att lära av varandra. Flera sjukhus har nyligen gått ut med budskapet att de enheter som gör flest avvikelserapporter är bäst; man uppmanar till rapportering av fel och brister just med tanken att lära så att det inte händer igen. Även tandvården kan bli bättre här.
En annan aspekt på patientsäker vård och kommunikation är våra IT-system. Kommunikation ska vara möjlig mellan tandvårdens datoriserade journaler och Försäkringskassan, men det är inte den historien som intresserar mig nu. I stället slås jag av de svårigheter vi har med överföring av information om patienter mellan i första hand olika vårdgivare. Patienter flyttar, de remitteras och så vidare. Varför har vi då system som inte gör det möjligt att föra över relevant information till nästa behandlare? Tag röntgen igen: Alltför ofta får man en pappersutskrift som inte går att använda. Ibland får man bilderna på en cd. Vi behandlar sjuka patienter som tar olika läkemedel men kommer inte åt dessa uppgifter. Det finns fler exempel. Tandvården har kommunikationsproblem. Det är rent av en riskfaktor för den patientsäkra vården. Frågan är om vi inte behöver en nationell IT-strategi även för tandvården.