vetenskapskrönika
Med kollegornas hjälp
När den akuta situationen är över infinner sig ett slags befriande lättnad och jag kan inte låta bli att tänka mig in i en smått sjukligt absurd situation, där jag själv i högsta grad är inblandad. Låt oss backa bandet; Jag är på väg i miljövänlig hyrbil från Landvetters flygplats till Sjukhustandläkarföreningens vårmöte på Smögen. Temat för mötet handlar om livets slutskede, om döende och död. Programmet lovar spännande föreläsare och jag vill gärna komma fram i god tid.
På min vänstra sida sveper en långtradare förbi, lastad med en stor container. Trafiken flyter väl, men rytmen är något för snabb, åtminstone för tunga fordon. Så sker det overkliga; Som i slow-motion välter containerekipaget tvärs över alla körfiler. Genom något som liknar ett underverk kommer inga personbilar till skada och långtradarchauffören klättrar till synes oskadd ur sitt fordon. Men nu är det förstås totalstopp i trafiken. I två och en halv timme sitter jag som i ett skruvstäd och får beskåda bärgningsaktion på nära håll. Det är då fantasin griper in. Jag kommer att tänka på kollegerna på Smögen som just avhandlar döden i dess olika dimensioner. Kan inte låta bli tanken att utfallet blivit annorlunda och jag nu legat utplattad underst och ryktet just nått vårmötesdeltagarna: »Har ni hört att Björn Klinge blivit tillplattad av en container. Jag hörde att containern innehöll tjugo ton kattmat och han blev platt som ett histologiskt snitt.
Så förskräckligt att bli tillplattad av kattmat. Vilket öde.« Nu blev det inte så och det är jag tacksam för. Krossad under en container med kattmat känns både onödigt och olustigt, om man får välja. Samtidigt är det förstås en nyttig lektion i livet och döden. När jag kommer fram träffar jag en grupp entusiastiska sjukhustandläkare som lyssnat på det som handlar om deras vardag, där döden ibland är naturligt närvarande.Nu lämnar vi alla för ett slag den ibland tunga vardagen. Det är dags för social samvaro. Någon har sagt att det sociala mötet på en kurs är viktigare för professionell utveckling än kursens faktainnehåll. Jag är böjd att hålla med. Kvällen ger möjlighet att diskutera sjukhustandläkarnas medverkan i en studie om kopplingen mellan orala sjukdomar och allmän hälsa. Entusiasmen är smittande och döden känns långt borta, även om en parameter i den planerade studien är död genom slaganfall eller hjärtinfarkt. Under morgondagens föreläsningspass får jag möjlighet att beskriva ett studieupplägg som förutsätter medverkan av sjukhustandläkare och entusiasmen för att delta är glädjande stor. Genom denna samverkan blir helt plötsligt något möjligt, som knappast kan genomföras någon annanstans i världen. Tala om den unika betydelsen av välvilliga kollegers hjälp. Sjukhustandläkarnas kursdag fortsätter med dödliga sjukdomar som tema. Och jag är glad att jag lever. |
Björn Klinge
Vetenskaplig
redaktör
»Tala om den unika betydelsen av välvilliga kollegors hjälp«
|