Ingen utbildning kan lära ut erfarenhet. Trots det blir Caslav Kokosar,
23 år, snart teamledare. Att skaffa sig en mentor som förebild är ett sätt att förbereda sig för yrkeslivet.

Caslav Kokosar lär sig mycket hos sin mentor Carl-Eric Gunell, som är nich-utbildad i kirurgi, protetik och parodontologi.

Caslav går sista terminen på tandläkarutbildningen på Karolinska institutet i Huddinge. Han berättar om sina funderingar kring hur det ska bli att börja jobba som tandläkare.

Hur kommer han att klara av att vara teamledare då? Blir det förnuftiga beslut i smidigt samarbete med tandsköterskan, eller måste han lära sig av sina misstag?

Brister i utbildningen

Caslav Kokosar tycker inte att han får tillräcklig ledarskapsutbildning under studietiden, men framför allt har blivande tandläkare på KI för lite samarbete med de andra yrkeskategorierna. Dessutom är det för lite akuttandvård på schemat.

Det innebär att studenterna inte får tillräcklig chans att öva snabba beslut i team, och de vet för lite om hur det i praktiken går till att få assistans eller delegera, tycker han.

Ett annat problem är att det är ganska stor spridning på vilka kliniska erfarenheter studenterna får på tandläkarhögskolan.

– Ju fler olika typer av patienter man har, desto fortare utvecklas man. Man mognar snabbare om man har turen att få svåra patienter tidigt under utbildningen, tycker han.

– Det finns ingen utbildning där de lär ut erfarenhet. Men jag kan själv söka så mycket som möjligt under studietiden, säger Caslav Kokosar.

Han har haft sommarjobb och timanställning inom tandvården under terminerna, mest som tandsköterska på en privat klinik i Stockholm. Att skaffa sig en mentor är också ett sätt att få mer kunskap. Det ger mycket att se erfarna tandläkare jobba aktivt. Vilka beslut tar de när jobbet löper i ett snabbare tempo?

Vill det sig väl, har mentorn egenskaper som man själv vill ha. Då plockar man på sig dem, berättar Caslav.

Hans mentor i Nynäshamn, Carl-Eric Gunell, är allmäntandläkare som har nischutbildat sig i kirurgi, parodontologi och protetik. Han tar emot många remisspatienter.

Träffarna sker utanför den vanliga utbildningstiden, och det tar en stund att pendla till Nynäshamn, men han tycker att tiden är väl spenderad.

Verkligheten komplex

Framme i Nynäshamn kliver vi av tåget vid Gröndalsviken. Folktandvården ligger uppför en backe, och Carl-Eric Gunell tar emot oss när vi kommer fram.

Den här typen av lärlingssystem fyller en viktig funktion, berättar Carl-Eric Gunell, medan Caslav byter om. När han gick ut grundutbildningen 1981, skulle man klara sig själv från första början, men det är mycket bättre att ha en handledare, anser han. Han hade turen att komma till käkkirurgen på Danderyds sjukhus på vapenfri tjänst efter examen. Han jobbade halvtid med käkkirurgerna och halvtid med parodontologerna.

– Man lär sig mycket av att vara med sådana som är skickliga. Det är en sak att ha teoretiska kunskaper, och en annan att tillämpa dem. Verkligheten kan vara komplex.

Implantat i två steg

Första patienten är en ung pensionär som har kommit på remiss för att få implantat i två steg. Sedan 2001 tar Carl-Eric Gunell emot remiss-patienter som behöver implantat eller annan kirurgi.

Det blir två fixturer. Den här dagen görs ett avtryck.

– Avtrycket är ett av de viktigaste momenten. Blir det bra blir resten det också, säger Carl-Eric till Caslav.

Han förklarar varför han gör som han gör, och även vad han inte gör. Caslav ställer frågor.

De har ofta ögonkontakt och det märks att de har fått bra kontakt med varandra.

– Man kan läsa, läsa, läsa, men om man gör det en gång, det är då det sitter, säger han till Caslav, som nickar.

Stressar inte

Det står sex personer inne i behandlingsrummet. Förutom patienten, Carl-Eric Gunell, tandsköterskan Lena Berglind och Caslav Kokosar är Tandläkartidningens journalist och fotograf på plats.

En kollega kommer in i rummet och vädjar om hjälp i ett annat behandlingsrum. Carl-Eric sveper blicken runt rummet, höjer ögonbrynen och fattar beslut med ett leende.

Det är lite stökigt, men inget kritiskt läge. Han drar snabbt av sig förkläde och handskar och följer med kollegan. En stund senare kommer han tillbaka med raska steg.

Det är intressant att se hur han hanterar situationen för att undvika stress och skapa en god stämning, tycker Caslav.

Nästa patient har också kommit på remiss. Carl-Eric ska operera bort en bit av en rotfylld tand som blev kvar efter ett försök till extraktion. Patienten är orolig och berättar att hennes tandläkare hade försökt och försökt i två timmar att få bort rotstumpen, utan att lyckas.

– Håller man på med en extraktion i en timme utan att lyckas, måste man tänka ut en ny strategi, säger han till Caslav.

– Det är bättre att bryta då och lösa det med operation, råder han och ger praktiska tips om utrustning och instrument innan han suturerar.

Förmiddagens sista patient är en tolvåring. Caslav tar bite-wingbilder och ger tandborstnings-instruktioner.

Caslav har fått se mycket under dagarna i Nynäshamn som han inte har kommit i kontakt med på skolan: fixturoperation, sinuslyft, parodontit-operation och borttagning av visdomständer, bland annat. 
 

Caslav Kokosar ger en tolvårig patient tips om tandborstning. Tandsköterskan Lena Berglind och tandläkaren Carl-Eric Gunell blir »arbetslösa« en stund.